De solceller som produceras idag bygger egentligen på den fotoelektriska effekten (eller den fotovoltaiska effekten som är en variant av detta). Det var det som Einstein fick Nobelpris för 1921. Det är den effekten som används i solceller för att omvandla ljusenergi från solen (fotoner) till elektrisk energi.
Det vanligaste är att använda Kisel i solceller, antingen i Polykristallin form (då är solcellerna något blåaktiga) eller i monokristallin form, då är solcellerna svarta. De monokristallina panelerna finns antingen i en lite billigare variant med vit baksida, eller med svart baksida. Estetiskt kan det finnas fördelar med helsvarta paneler.
En annan variant är tunnfilmsteknik som används på t ex fasader. Dock står kiselceller för ca 90-95 % av världsmarknaden idag.
Panelerna genererar en likström (DC), som sedan omvandlas till växelström (AC) i en växelriktare. Normalt i Sverige är att koppla sin anläggning mot elnätet, så den ström som produceras som man inte har behov av säljs till elleverantören. Den som installerar en produktionsanläggning får sin elmätare utbytt till en mätare som kan mäta även utgående effekt från anläggningen. Detta utbyte står nätägaren för.
Priserna på paneler har gått ner samtidigt som elpriserna har ökat, detta gör att investeringen i solceller idag är mycket bra och man kan få en kalkylränta på mellan 5-15 % beroende på anläggningsuppbyggnad.
Vi ser att det blir billigare med batterilagring och eftersom nätavgifterna höjs så kommer autonoma system att bli vanligare i framtiden, idag duger batterilagring till att flytta energi dygnsvis. För att lagra över årstider kommer annan teknik att behövas. Området som har den starkaste utvecklingen idag både när det gäller pris och teknik är vätgaslagring. Dessa tekniker är dock ett par år framåt i tiden för större skala. Däremot ser vi redan idag autonoma system i glesbygd.